6 dagar i Nya Zeeland. De första fyra dagarna spenderades i Auckland. Efter att ha bränt sönder mig i lördags klädde jag mig från topp till tå på söndagen för att överhuvudtaget kunna gå ut på gatan. Vi satte oss först nere i hamnen och tittade på utsikten. Medan vi satt där dök två stycken fiskmåsar ner i vattnet och hämtade varsin fisk. Både jag och Emil tittade på varandra och undrade om den andra någonsin sett en fiskmås göra så hemma. Det hade ingen av oss. Emil kom sedan fram till att fiskmåsen inte borde hitta fiskmås i Sverige utan typ pommesfrites-mås. När vi sedan förklarade detta för några på vårt hostel senare på kvällen blev det inte lika roligt som vi tänkte att det skulle bli. Kanske för att fiskmås inte heter fiskmås på engelska… Eftermiddagen spenderade vi med att gå och titta på de gigantiska båtarna som låg i hamnen. Helt otrolig lyxiga. Jag ville nästan ha en båt när jag gick där. Det är dumt eftersom jag aldrig skulle kunna vara på den utan att spy. Tur att jag inte har några miljoner över helt enkelt.

På kvällen gick vi ut med de som bodde på vår våning. Det blir lätt att man umgås med en salig blandning av folk när man bor på hostel. Nu bestod gruppen av två svenskar, en fransyska, en fransman, en chilenare och en japansk chilenare, galet nog var ingen tysk med. Tysken i vårt rum var på Casino istället och spelade upp lika mycket pengar som jag och Emil gör av med på tre dagar. Kvällen slutade med att fransmannen och den japanska chilenaren tvunget skulle hitta en klubb som inte fanns så efter ett tag gav vi upp och det blev en ganska tidig hemgång.

Dagen efter, i måndags åkte vi hit till Waiheke där vi är nu. Det ligger bara 35 minuter med färja från Auckland men är så otroligt annorlunda. Här finns en mataffär. Den ligger 40 minuters promenad från vårt hostel. Vårt hostel ligger på Sew View Road och vi har världens utsikt över havet här. Det är jättefint. Det är bara det att vi befinner oss typ 200 meter över havet och för att komma 200 meter över havet så måste man ta sig upp dit. Att bestiga ett berg med över 25 kilos packning är inte det roligaste jag vet. Än en gång var det ingen som hade berättat för mig att Waiheke var så bergigt. Men hade någon sagt det så hade jag nog åkt hit ändå. Bara att jag skulle valt ett annat ställe att bo på. När vi väl kravlat oss upp för berget och lämnat väskorna behövde vi ta oss och handla. Vi vandrade de 40 minuterna i upp och nerförs backar och det var faktiskt värt det! Vi hade så fin utsikt över vingårdar, berg, dalar och havet att inte ens jag kunde vara bitter över att det var gassande sol och att det inte fanns någon skugga.

Igår var vi ute och promenerade lite till. Först de otaliga trappstegen som det är från hostellet ner till stranden och sedan hela stranden bort. Vi tog sedan bussen till det lilla stadscentrum som finns på ön och åt lunch med utsikt över havet och gick sedan ner, och då menar jag ner till stranden. Gångvägen var så brant att det hade varit tvungna att göra serpentinväg. Det värsta med att gå ner till stranden på denna ön är att man vet att man måste ta sig upp från den igen. Jag har så ont i mina vader nu så jag är osäker på om jag klarar att gå i en enda trappa till…

Det är väldigt lugnt här på ön. Många som bor här har bott här läääänge och jobbar någonstans här på ön. På kvällarna försöker jag plugga men det går just nu sådär. Jag vet inte hur det här ska gå. Men det löser sig säkert. Imorgon blir vår sista dag är på Waiheke. Min bränna har nu lagt sig så om solen skiner blir det nog en dag på stranden, om jag kommer ner för trapporna vill säga. Emil har nu läst ut sista delen av Kepler-böckerna och behöver nu en ny bok så att han inte blir alldeles för uttråkad.

På torsdag åker vi vidare till en liten by som heter Warkworth där vi har fått jobb! Vi ska jobba för mat och boende på ett litet motell/hotell som har spa och pool. Vi får jobba där ända tills mamma och pappa kommer ner så om vi trivs så blir det ju hur bra som helst. Vi bombade iväg mail där vi sökte jobb i helgen och nu börjar svaren rulla in. Helt plötsligt känns det som att vi inte ens kan välja mellan jobben. Det känns skönt! Oroa sig för pengar är inget roligt. På hotellet ska vi städa rummen, tvätta, stryka och lite annat som kan behövas. Förhoppningsvis blir jobbet inte alltför jobbigt. Vi är lite väl inne i semestermode just nu. Jag ställde klockan på kvar över nio i morse för att hinna göra frukost innan köket stängde för städning och jag fick kämpa mig upp ur sängen. Livet är hårt!