Förra måndagen begav vi oss från Koh Phayam till Koh Samui. Eftersom vi alltid ber om den billigaste biljetten så får vi också åka därefter. När chauffören hämtade upp oss från båten suckade han något och kollade på våra väskor. De skulle inte få plats i minibussen där han redan trängt in 14 stycken thailändare. Av dessa 14 thailändare hade bara en en väska med sig. En hade 25 kilo ris men det var tydligen mer normalt än våra ryggsäckar. Det slutade med att vi fick sitta längst bak med thailändarens väska under våra fötter, så där så att du har knäna uppe i hakan. Vårt handbagage nertryckt  i famnen mellan knäna och hakan och våra väskor fick någon stackare sitta med nästan i knät. Minibussen hade inga stötdämpare eller i alla fall fel på dem så typ var hundrade meter så flög man runt och slog huvudet i taket. Man får vad man betalar för. Men det gick och det är lite av charmen. Och är man beredd på att det är så man kommer få åka så har man egentligen ingenting att klaga över. Det gjorde vi inte heller.

Det var inte förrän vi var framme på Koh Samui efter 12 timmars resa och endast en cup noodle i matväg som jag bröt ihop. När vi väl var framme på hotellet efter mycket om och men så ska jag byta om. Jag öppnar väskan och ut kommer en kackerlacka. Jag typ dog. Fy fan vad äckliga de är. Emil räddade mig och fick ut den ur rummet. Jag var inte så tuff.

Koh Samui är typ motsatsen till Koh Phayam. På gott och ont, kanske mest ont. Första kvällen här hade jag och Emil svårt att hitta thaimat att äta. Här finns McDonalds, Subways, italienska restauranger, svenska restauranger, väldigt många australiensiska barbecues och en rad andra restauranger som serverar western food. Inte riktigt vad vi är ute efter. Tillslut hittade vi i alla fall två gator där vi passade in. Två matmarknader med all möjlig mat. Jätte mysigt! Vi har ätit där varenda kväll. En pad-thai kostar 50 baht och en drink 70 baht och vi har ätit revben tills det har sprutat ut öronen på oss. En all you can eat barbecue med revben kostar runt 500 baht per person på någon av alla restaurangerna. På marknaden kostade en rad med revben 60 baht. Man får inte vara dum.

På dagarna har vi hängt på stranden. Jag är inte röd! Tacka vet jag solskyddsfaktor 50! Däremot är jag inte brun heller. Men lite mer levande ser jag nog ut ändå. Det får räcka. Emil har läst ut Eldvittnet och jag Brobyggarna (mamma du får gärna ta med dig del 2 ner sen) och vår packning blir bara lättare och lättare.

På kvällarna har vi druckit drinkar för 70 baht. Första kvällen hamnade vi på, skäms för att säga det, på en svensk bar. Till vårt försvar gick vi in på en gata och sa: Där det finns billigast drinkar, dit går vi. Nu råkade det vara så att det var just den svenska baren som hade det. Sen råkade de också spela Håkan Hellström hela kvällen (man fick skriva upp en rad låtar på en lista och så spelade de alla låtar) så jag råkade ryckas med lite och dansade och skrek rätt bra tills det var dags att gå hem.

- Emil har fått hålla i en leguan. Det finns det dock inget bildbevis på.

- Vi har hyrt moppe och fått punktering samt fått den lagad av en thailändare längs vägen

- Frusit. Känns väldigt konstigt att göra det när man är i Thailand. Men det har inte varit så varmt som det brukar vara. På dagarna är det väldigt skönt för det är alldeles lagom varmt. På kvällarna har vi varit tvungna att ta med en tröja ut. Stackars oss.

- Vi har fått våra visum till Nya Zeeland. Prisa gud! Jag har varit sjukt nervös över detta. Nu känns det skönt att under ett års tid aldrig behöva tänka på ett endaste jäkla visum till.

- Jag har suttit en hel dag på stranden och förundrats av en thailändsk kvinna som gått omkring på stranden och lagat mat. Hon var sjukt skicklig. Skulle jag suttit på knä på en strand och försökt laga någonting så hade det nog knastrat rätt bra när man skulle försöka äta det sen. Hon hade full koll på allt.

- En kväll träffade vi ett trevligt svenskt par i 45-års åldern. De var från Höga Kusten och jag briljerade med "där finns det en bro!". De bjöd sen på för många drinkar så jag var tvungen att gå hem. 

 Idag åker vi till Bangkok. Eftersom vi bad om den billigaste biljetten så tar resan 18 timmar. Man kan flyga på 45 minuter men nej, så lätt ska vi inte ha det. Vi sparar dessutom in på en hotellnatt eftersom vi åker nattbuss. Som sagt, man får inte vara dum. Jag förväntar mig att vi kommer sitta ihopträngda längst bak i en minibuss i all fall ett par timmar av resan. Det är ganska mysigt ändå. Flyget till Auckland går på onsdag så vi har en dag i Bangkok. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra och hur läget är i stan. Det är val först på söndag så hoppas att det är ganska lugnt nu i alla fall. Vi pratade om vad vi ville göra och kom fram till att det inte är så jättekul att gå i tempel. Vi gjorde då som vi brukar göra och googlade ”Bangkok for kids”, det passar oss bättre. Något kul ska vi nog hitta!