Vår tid här i Warkworth börjar närma sig sitt slut. Tiden har verkligen gått hur fort som helst. På söndag kommer mamma, pappa och husbilen hit till Warkworth och på måndag startar vi våra husbilstripp! Det ska verkligen bli jättekul och vi är väldigt taggade på att se mer av landet nu efter några veckor på ett och samma ställe.

Lite har vi ändå hunnit med medan vi varit här. Förra veckan åkte vi till Snells Beach för att ligga på stranden och ha det skönt. Det var bara det att när vi kom dit så fanns det inget vatten… Det var sån ebb att man knappt såg från början av stranden till där vattnet började. Vi gav upp tanken på att kunna doppa oss och lade oss under ett träd i skuggan för att inte bli allt för varma. Innan vi tog bussen tillbaka hem så behövde vi få i oss lite lunch. De är inte så bra på mat i det här landet. De gillar sina söndagsstekar. Inget fel på det, OM MAN KRYDDAR DE LITEGRANN! Jag borde verkligen börja sälja porterstek receptet här så att de kan få smaka på kött och sås som smakar någonting! I alla fall, Emil köper en hamburgare med kött och får ett hamburgerbröd med fyra skivor torr stek i. Han var inte så glad alls. Jag tog kycklingburgare och fick i alla fall kyckling. Dock var den friterad, som allt är här, men det gick att äta.

I lördags hamnade vi av en slump på Matakana Fruit Loop, vilket är ett lopp (läs promenad) på 7 km som anordnas varje år här utanför stan. Promenaden går genom mandarin- och vinodlingar och det var vinprovning längs vägen. Vi såg även den största get vi någonsin sett, kan vara värt att nämnas. Det var en jättefin promenad och den absolut plattaste promenaden vi gått sedan vi kom till det här backiga land. Bara två uppförsbackar på 7 km. Efter den första uppförsbacken (som var lite mer om att bestiga ett ber än en egentlig backe) kom vi till en första vingården. Så där satte vi oss, drack ett glas vin var och tittade ut över den vackra utsikten. Det var värt att ta sig upp!

Man kunde även klä ut sig och gå loppet utklädd för att vinna en rad priser. Den bästa kostymen var en familj som alla klätt ut sig till vindruvsklasar med hjälp av ballonger. Genialiskt! Vi hade en riktigt bra dag och även fast jag i slutändan hade blåsor under hela fötterna (tack pappa för den genen) så är jag väldigt glad att jag övertalade Emil att gå med mig. Det blev även en ganska bra förfest inför det 6-års kalas som TAHI-bar hade på kvällen. Vi fick med oss Judith, den tyska helpern och det var bra. Efter en sipp öl ville hon dansa med alla locals till coverbandet. Jag sa att det kan hon gärna göra men då behöver jag dricka lite till. Sen spelade de ”One way or another” från 10 orsaker att hata dig och då behövde jag inte dricka något mer. Det blev en riktigt rolig kväll. När vi gick hem vid halv ett (väldigt sent för att vara här i Warkworth) var festen fortfarande i full gång. Vi skulle upp och jobba och kände att vi borde vara förnuftiga. Det var bra!

Idag har vi varit lediga och Emil har varit uppe sen 06.40 imorse. Han hade ställt klockan på 06.45 men vaknade fem minuter innan. Han skulle se på Djurgårds-match. Som ett barn på julafton! Jag tror aldrig Emil vaknat innan väckarklockan innan. Normalt får jag inte upp honom vid 08.40 då vi behöver gå upp och äta frukost.

Annars har vi inte gjort många knop. Vi har tillslut ätit Naan-kebab på den indiska restaurangen som ligger här vilket Emil vela göra sen vi kom hit för fyra veckor sedan. Varje gång vi gått förbi har det antingen varit stängt eller så har vi precis ätit. Vi hade väldigt höga förväntningar. För höga förväntningar… Jag har försökt plugga men efter otaliga försök som alla bara resulterat i en tom skärm så började jag skriva på det här istället.

Idag ska vi packa ihop vårat rum och försöka packa lite smart inför husbilstrippen. Det känns som att våra saker växer för varje dag som går. Jag har ingen aning om hur vi ska få plats med allt. Torsdag och fredag ska vi jobba våra sista dagar här på Lodgen och på söndag innan mamma och pappa kommer så ska vi vara volontärer på stadens lådbilsrace! Vi är så sjukt taggade. Jag har alltid velat se ett lådbilsrace!!

Jo förresten. Igår kände vi att vi behövde ta tag i oss själva och söka jobb. Vi skickade iväg mail till tre stycken hotell/hostels runtom här på nordön. Idag klockan 10 hade vi fått svar från alla. Och alla tre sa att de hade jobb om vi ville ha. Helt plötsligt blev det jobbigt. Välja. Det gör vi inte så mycket längre. Typ som när vi går på vår dagliga promenad till affären och vi frågar oss själva om vi vill ha godis eller chips och kommer hem med båda. Varför välja när man kan få båda två? Efter mycket övervägande kom vi i alla fall fram till att vi vill jobba på ett hostel i Paihia som ligger norr om där vi är nu. Det känns som att efter fyra veckor här och sedan två veckor i husbil så vore det kul med lite gammalt hederligt hostelboende! Så så är planen nu :