Kärt återseende och festival

Torsdagen innan jul sa jag och Emil hej då till Nya Zeeland efter två sista dagar i Christchurch, Nya Zeelands absolut tråkigaste stad. På grund av jordbävningen för några år sedan finns ingen stadskärna kvar och det var galet att tänka att det ens funnit en ordentlig stad där någon gång. Vi hamnade även på det sämsta hostelet genom tiderna så när det var dags att ta sig till flygplatsen och säga hej då till vår tid i Nya Zeeland kändes det faktiskt inte så jobbigt. Vi har haft en sjukt bra tid och skulle inte velat göra mycket ogjort. Vi har lärt oss en massa, både om att städa toaletter och om oss själva och sett så fin natur som man bara ser på vykort. Bäst av allt har ändå varit att träffa så fina människor längs vägen, människor från alla delar utav världen som vi förhoppningsvis kommer hålla kontakten med länge. 

En annan anledning till att det inte kändes så jobbigt att avsluta vårt working holidayvisum var att vi har så mycket annat kul framför oss! På fredagsmorgonen vaknade Emil som ett barn på julafton (den mest julaktiga känslan vi haft under senaste veckan) och satt tålmodigt att vänta tills tomten, läs Susanne och Kjell kom in genom hosteldörren. Det blev ett kärt återseende som man säger :) Helt galet att tänka på att vi inte setts på nästan ett år! 



Under vår helg i Sydney hann vi med en långpromenad genom stan, en liten tur till operahuset och en lång strandpromenad mellan Coogee och Bondi. 





Roligast var att under lördagen hölls julshowen Carols in the Domain i Sydneys botaniska trädgård. En julkonsert som kändes mer som en endagsfestival. Klockan ett bunkrade vi upp med picnic och vin och sen satt vi där till klockan tolv på kvällen. Vi tyckte att det var mycket folk när vi kom men fram mot kvällen hade publiken dubblats till ca 100 000. Riktigt rolig upplevelse, trots mängder vin och otaliga julsånger så lyckades vi dock inte få till någon vidare julkänsla i 30-gradig värme och sol, men vad gör det! Kul hade vi! 







Kommentera här: