Ser jag en känguru till äter jag upp den
Susanne och Kjell åkte hem igår och sitter nog just nu i Peking, på vad jag (och Johan) vet är världens kallaste jäkla flygplats. Hoppas i alla fall att resan går bra! Min tanke med vår roadtrip var att jag skulle vara en eminent bloggare under tiden och efter en vecka hade jag egentligen tre färdiga inlägg att lägga ut. .. Sen förstörde Australiens u-lands varning alltihop. Är det en sak jag inte kommer sakna med detta land så är det internet. Finns nog ingenting man blir argare av än att ha en dålig internetuppkoppling! (Ja, jag har ett jobbigt liv!) Istället för mitt eminenta bloggande blir det istället en liten snabbgenomgång om senaste tre veckorna.
Efter jul/midsommar åkte vi vidare söderut och hade mellandagarna på oss att ta oss till Melbourne för att fira nyår. Det blev nationalparkssafari, wombatspejande, ökenvarning och strandhäng. Vi såg en jäkla massa fyrkantiga wombatbajsar men misslyckades med att se en i livet. Vi såg en död dock. Alltid något!
Wilson Promonitory var ett otroligt fint ställe som inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet om man googlar runt på Australien. Otroligt fina stränder och massor med djur. Att stå bland en massa vilda kängurus som hoppar omkring på öppna fält var väldigt häftigt. Emusarna och wombatsen ville dock inte visa sig!
Via ett stormigt Philip Island tog vi oss sen till Melbourne för att fira nyår. Inte förrän jag kom dit insåg jag hur mycket jag gillar den där staden och hur mycket jag saknar den. Vi hade ingenting planerat och personen med kontrollbehov (läs jag) visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Det blev hur som helst en jättebra nyårsafton med strandhäng, skumpa, middag och fyrverkerier.
Från Melbourne åkte vi sen vidare till Great Ocean Road och stannade i Lorne i tre dagar. Här slog värmeböljan till och termometern nådde 45 grader i skuggan. Vi gjorde inte många knop men Sus och Kjell var ute på jakt efter vattenfall som inte fanns och Sus lyckades se den första vilda koalan! För det vann hon en flaska vin som hon väl förresten aldrig fick?! När vi åkte vidare fick vi i alla fall allihopa se vilda koalor och en sak är säker, vilda koalor är mycket roligare än de på zoo, de här rörde på sig!
Resan fortsatte sedan via de tolv apostlarna och en "jäkla massa andra stenar" upp till bergen och The Grampians. Än en gång steg temperaturen till över 40 grader och det blev inte så mycket hajkande för vår del. Istället tog vi det lugnt vid poolen, drack goon och njöt av skuggan vid våra tält.
Från här vart resan oplanerad och vädret likaså. Vi åkte över statsgränsen in i Australiens torraste delstat och vad händer? De får sina värsta regn på 30 år. 30 år! Alla vi pratade med var överlyckliga över regnet, det var väl kanske inte vi men vi gjorde det bästa av situationen. Susanne, som alltid varit fascinerad av eld, hade nog gärna kört rakt in i skogsbranden som härjade strax utanför Adelaide (okej, kanske inte riktigt men betydligt närmare än mig). Vi höll oss dock på behörigt avstånd. Vi har tältat mestadels av vår roadtrip och förutom att jag stack hål på Sus luftmadrass och pajjade deras tält så har det gått väldigt bra. Förutom att Kjell frusit ihjöl varje natt, Sus sovit på marken och vi blivit väckta varje morgon av fåglar som inte vet hur fåglar låter. Första dagarna såg vi kakaduor och sa "de är så fina, tänk att de flyger vilt här, hemma har vi de i bur", efter ett par veckor var vi tacksamma när vi klockan 6 på morgonen vaknar av att 20 kakaduor blir ihjälskjutna av kommunen. Emil och Sus som precis kollar upp att en kakadua i Sverige går på ca 10 000 kronor låg och räknade, 10 000, 20 000, 30 000.
I en liten pluttig by vid havet vars enda sevärdighet var en gigantisk hummer firade vi att Emil och jag varit ute och rest i ett år. Ett år! Helt galet :) När mitt eminenta bloggande kommer igång igen så kommer det komma upp en årskrönika. Årsdagen blev i alla fall ordentligt firad! Tror jag i alla fall, jag minns inte....
Vårt sista stopp innan Adelaide blev Hahndorf, en gammal tysk stad som faktiskt var den finaste byn på hela resan. Här åker man runt halva jorden och vilken by tycker man mest om? Jo den som ser ut som i Europa... Hmm. Det blev i alla fall lite öl och vinprovning, indiskt till middag och lite öl tillsammans med några förfriskade ur lokalbefolkningen.
Väl i Adelaide hade jag hemtenta så de andra fick hålla sig borta. Det var de så duktiga på så och de har utforskat Adelaide utan mig. I fredags var vi på Adelaide zoo för att se ännu lite fler djur. Det finns så konstiga djur som man inte visste fanns! Väl hemma hade vi avskedsmiddag och efter att ha spejat efter, klappat, poseat och nästan kört på en känguru åt vi tillslut upp en. Den var god.
Stort tack till Sus och Kjell för att de kom ner hit och gjorde den här resan tillsammans med oss. Vi har haft en jättebra tid och sett otroligt mycket, skrattat åt sjukt konstiga saker, smakat mycket "vin" och öl och varierat mellan att sjunga på två olika sånger. Efter en bit över 250 mil i en bil och efter fyra veckor spenderade tillsammans nästan 24/7 måste jag säga att det har gått otroligt bra (förutom ett par meltdowns från personen med kontrollbehov, läs mig) Så tack Sus och Kjell för denna resan, hoppas ni haft det lika bra som vi!
Nu lämnar vi alltså Australien och beger oss till Sydostasien. Vi lämnar de förbannade matkassarna och säger hej då till att laga mat, diska, tänka och segt internet. Vi säger även hej då till allt "västerländskt" och speciellt till mjölk och ost (kommer att ha abstinens). Men Hej säger vi till Bintang, Nasi Goreng och solstolar och Hej säger vi till Joe och Kim som vi kommer resa med i två veckor och efter det säger vi Hej till vår alldeles egna afrikanska hajkare Jocke som kommer ner till Bali under våra sista dagar där :D
De har ju typ fixat Pekings flygplats! Typ inte ens minusgrader där inne nu! :O