Svenskinvasion i paradiset och läskiga pulver
Det blev en dag till i Kuta där vi mest hängde vid vårt faktiskt lyxiga (våra standards) guesthouse med A/C och kortspel.
Dagen efter var det dags att åka till Gili Trawangan, till skillnad från förra gången vi åkte hit så åkte vi nu speedboat. Det slutade med att Kim spydde och jag, Emil och vårt lösgodis blev dränkta i saltvatten. När vi gick på båten lyckades jag och Emil få tre säten var så vi lade oss ner för att sova. Vi somnade men vaknade sedan av att en våg av vatten forsar över oss och alla våra saker. Båten hade tak men smart nog i Asienlogikanda så fanns det självklart hål i taket där vattnet skulle forsa in på passagerarna om vågorna slog för högt. Haha, vi blev verkligen pissblöta och fick sitta dyngsura och klibba i sätena i en timme tills vi var framme. Hade något sånt här hänt någon annanstans hade alla klagat, krävt bolaget på pengar etc men här är det bara att räkna med. Som tur var klarade sig dator, kameror och mobiler men alltså inte lösgodiset!!!
Väl framme glömdes detta fort bort för vi kom iland på Gili Trawangan och vi älskar denna ön. Det är så fint! Dessutom lyckades vi få tag i ett billigt boende för $5 per person och natt. Då kan man inte klaga!
Här på ön är det verkligen islandtime som gäller. Man går till stranden, går hem och duschar och sover middag när man känner fört och sedan går man ut och dricker öl. Ön har förändrats mycket på fem år, det kryllar av hostel, partybarer och helt otroligt mycket svenskar. Tyvärr har ön tappat lite av det lugn som fanns här förr och det är nästan löjligt när mer än varannan människa man möter på gatan är svensk. Men det är så fint som här så kan man inte annat än att gilla det ändå.
Tyvärr har vi alla blivit sjuka. Joe och Kim har vart dåliga sen vi kom till ön. Vi har försökt att kurera oss själva och Joe har varit lika optimistisk varje kväll - jag är säker på att vi kommer må bättre imorgon. Varje morgon har vi dock vaknar upp och konstaterat att, det gör vi inte alls. Trots dåliga magar har vi gjort det bästa vi kunnat utav dagarna, solat, snorklat, cyklat på utflykt runt ön och lite annat. Ett par kvällar har vi varit ute och druckit öl och spelat beerpong. Jag och Emil var alldeles för kaxiga och sa - vi är jäkligt bra på beerpong, självklart blev vi utklassade.
Under hela veckan har jag och Emil förundrats över dels hur Joe och Kim kan ha så mycket energi trots att de är sjuka samt att det tagit så lång tid att bli bättre (jag och Emil mår lite bättre än dem). Igår när vi var ute fick vi svaret. När vi pratar med ägaren till en av barerna inser Joe och Kim att de istället för att ha köpt pulver som fungerar som vätskeersättning köpt ett pulver där en påse vara innehåll motsvarar ungefär 10 redbulls. Folk häller pulvret i shots och dansar hela natten, tydligen får de alla rännskita dagen efter också. Joe och Kim har delat på 8 påsar under tre dagar. Det blir en jäkla massa redbull, speciellt för någon som har turistdiarré, haha, inte konstigt att Joe hade börjat få en massa finnar och att ingen av de kunde sova på nätterna. Jag dog. Ibland är det inte lätt när all info står på ett annat språk och alla bara svarar Yes på ens frågor.
Nu har de iaf slutat dricka monsterpulvret och vi käkar nu en massa andra piller som förhoppningsvis hjälper. Imorgon byter vi ö till Gili Air, en lite mindre och lugnare ö, för att få en liten nystart. Håll tummarna för att våra magar skärper till sig!