Tiden i Paihia börjar närma sig sitt slut och vi har inte lyckats uppdatera en enda gång medan vi varit här. Jag ska förklara varför. Paihia är som ett svart hål där solen alltid skiner. Tiden bara försvinner i denna lilla by som Gud nog inte glömde faktiskt. Paihia är otroligt fint. Det börjar visserligen bli lite kyligare men jag lovar att hur mycket solen än skiner där hemma så har vi det varmare här. Fastän det nästan är vinter. Slut på skrytet. Det regnar faktiskt ute och jag fryser om händerna när jag skriver eftersom vi bor sju stycken personer i det minsta hostelrummet ni kan tänka er och för att det inte ska stinka svett så måste jag ha alla fönster öppna.

Vi har jobbat här i en månad nu och träffat otroligt många härliga människor. Och tyskar, massor utav tyskar. Härliga tyskar med visserligen. Om ni undrar varför man har valet att läsa tyska i skolan så är det för att vart du än kommer i världen så kommer du träffa tyskar. Och om du vill kunna tjuvlyssna när de pratar med varandra så kan det vara bra att kunna. Det kommer att bli sorgligt att åka härifrån men många har redan åkt vidare. Förhoppningsvis kommer vi möta upp med några under resten av tiden vi är här. Medan vi varit här har vi:

- Sjungit Red Red Wine säkert trehundra gånger

- Lärt oss att göra Spätzle, en tysk delikatess

- Arrangerat fyra stycken barbecues

- Lärt alla som har velat att spela Beerpong och Flipcup och även lärt oss det tyska spelet Flunkeyball.

- Lärt oss att dansa salsa (eller iaf jag för Emil vågade inte dansa)

- Fått alla att dansa Americano-dansen

- Sjungit Electro Avenue, som fick ta över som favorit efter Red Red Wine, ungefär tvåhundra gånger

- Badat spapool

- Varit hos T’s. En väldigt snäll kille som har efterfest VARJE dag. Stackare.

- Turistat alldeles för lite men i alla fall tagit färjan över till Russell och varit iväg på lite Scenic Routes med bilen.

- Badat

- Ätit alldeles för mycket fish n’chips

- Emil har tatuerat sig

- Träffat Lea, Moe, Marlon, Maresa, Michey, Marianela, Olivier, Raphael, Emma, Shelley, Arian, Tony, Paul, Ben, Tom, Franzine, Konstantine, Tamara, Manchester 1 and 2.

- Varit på Thirty 30 och Pipi Patch måååånga gånger

- Åkt till grannbyn Keri Keri för att äta McDonalds

- Jag har ännu inte lyckats se någon delfin…

-  Tagit alldeles för lite kort

På torsdag åker vi vidare söderut och till Napier där vi har fått ett nytt jobb tack vare fina rekommendationer från Warkworth. Det känns väldigt kul. Jag är inte säker på att ägaren till det här hostellet skulle gett oss lika fina vitsord. Han är lite, annorlunda. Vi hade tänkt att åka vidare på torsdag morgon men Emil jobbade på hotellet bredvid häromdagen och bar lite väskor och fick då en voucher för en buffé. Jag lyckades tjata till mig en gratis  voucher från Tony som bott här på hostellet i ett år och hade några över. Nästa buffé är inte förrän på torsdag kväll och vi vägrar lämna utan att äta den. Det är inte varje dag som backpacker man får äta obegränsat med sushi, brieost, mögelost, oliver, smulpaj, cheescake. Nej nu blev jag hungrig. Vad gott det ska bli! Inte för att det går någon nöd på oss egentligen. Vi är ganska välgödda som det är. Vårt nyttiga liv börjar i Napier har vi sagt. Idag bakade vi kladdkaka…

På onsdag är det Valborg så det tänkte vi fira här. Det får bli en liten avskedsfest innan vi åker vidare. Kanske blir det en femte barbecue också det får vi se. Planen är sedan att stanna i Napier i en månad så hoppas att hostellet vi ska jobba på är okej. Emil funderar även på att jobba lite extra någonstans i staden för att dryga ut kassan inför Australien. Den 1a Juni flyger vi till Sydney och möter upp med Linn och så reser vi med henne i ca två veckor. Ska bli så kul! Än så länge är ingen returbiljett från Australien bokad. Det beror lite på hur vår budget ser ut. Som längst kan vi vara där i tre månader. Sedan bär det tillbaka till Nya Zeeland igen. Sverige får allt vänta ett tag till. 

Jag har precis lämnat in en skoluppgift så nu har Emil tillgång till datorn i ett par dagar. Jag ska göra mitt bästa med att försöka tjata hål i huvudet på honom så att han börjar redigera nästa film så att ni kan få se hur vi har haft det den senaste tiden. På vårt nästa jobb får vi eget rum och gratis wifi så då slipper jag kanske skriva nästa inlägg med stelfrusna fingrar och kanske kanske lyckas jag uppdatera bloggen mer kontinuerligt. Jag hoppas på det!