Idag har dagen kommit som Mia skrev om tidigare. Dagen då jag, Emil Dahlström, ska skriva ett blogg inlägg.
Det är alltså nu jag ska sitta och skriva med ett för stort glas rödvin och filosofera. Nästan. Jag sitter med en kopia av en Bacardi Breezer. En Vodka Cruiser. En grön sådan som man säkerligen får grön tunga av.
Den senaste veckan har sprungit iväg. Det känns som att vi precis kom hit till Nya Zealand, men idag har vi varit här i 27 dagar.
När jag, Jocke och Ph var i Sydostasien för första gången tillsammans så han vi plöja igenom Singapore, Malaysia, Kambodja, Thailand och börja på Vietnam på samma tid. Under denna tid han vi med Full Moon Party på Koh Pha Ngan, Dykarcertifikat och Julafton på Koh Tao, Nyårsfirande i Vietnam och Magsjuka i Kambodja.
Här i Nya Zealand tar vi oss inte fram lika fort. Här har vi hunnit med tre dagar i Auckland, tre dagar på ön Waiheke Island och resten av tiden i en liten by som heter Warkworth. Vi skyndar långsamt. Hur långsamt vi än tar oss framåt så springer tiden fram. Det är bara en och en halv vecka kvar tills Mias föräldrar kommer ner och vi ska åka runt Nordön med husbil. Vi har varit borta från Sverige i 49 dagar.

Så, anledningen till att jag skriver ett blogginlägg? Först och främst är det nog lite för att imponera på Mia att jag faktiskt gör det, men även för att Mia just nu står och lagar lite för stark mat och jag vill inte laga mat.

På agendan de senaste dagarna och de dagar som komma skall har det inte varit mycket. Vi tog med Judith, våran Tyska medhjälpare här på hotellet ut för att möta det lokala gänget på våran mysiga lokala bar. Sen ska vi även tillbaka dit för sex års kalas. Baren fyller sex år, det blir nog kul!
Vi har även gått den långa uppförsbacken till den fina sjön som ligger 45 minuter promenad bort.
Ja… Vi har säkert gjort massvis med roliga saker som Mia är duktig på att skriva om. Det är därför hon får skriva om vad vi gör här Down Under.

Over and Out!!