Så mycket att se fram emot

Först och främst kan jag avslöja en sak. Vi kommer inte att komma hem i januari. Kanske inte heller i februari. Kanske i mars, kanske inte. Vi har bestämt oss för att fortsätta resa så länge vi bara kan, med andra ord tills pengarna tar slut (alla bidrag mottages för övrig gärna, kanske borde starta en fond?). Jag har förlängt min studieledighet till juni och vi har därmed ingenting som vi behöver åka hem till. Inte sagt att det inte finns saker vi vill åka hem till. Det finns två. Våra familjer och våra vänner (kanske även bearnaise sås och svensk korv). Men inget gott som inte har något ont med sig och vi känner att det bra överväger det dåliga. 
 
2015 kommer inledas med en roadtrip genom sydöstra Australien, Sydney till Adelaide tillsammans med Susanne och Kjell. Vi ser verkligen fram emot detta och jag gör inget annat än planerar, försöker att inte planera så mycket och planerar lite till. Emil säger Stopp! och allt är precis som det brukar. Ett som är säkert är att det kommer bli toppen!
 
 
När Kjell och Susanne flyger från Australien flyger jag och Emil vidare till.... BALI ! Där börjar vi vår resa hem och backpacking i Sydostasien 2015 kan börja. På Bali kommer vi även möta upp med Kim och Joe som vi hängde med under nästan två månader i Australien. Vi ska förutom Bali upptäcka Lombok och göra ett återbesök på Gili öarna där jag och Emil var med pojkarna (Jocke, PH, Johan och Louise) för snart fem år sedan. Längtar, längtar, längtar! 
 
 
Förhoppningsvis har vi råd att stanna en månad på Bali vilket betyder att vi flyger därifrån runt mitten på februari. Har vi några som helst pengar kvar då så stannar vi någonstans i Asien tills de tar slut. Känner någon av våra kära vänner att de behöver ha lite semester så säg till så möter vi gärna upp er någonstans. Ju fler desto roligare! Och har ni inte så mycket pengar så oroa er inte. Det har inte vi heller... 
 
Mycket att se fram emot som sagt! Men vad händer nu? Jo, solen har så sakteliga börjat visa sig och det börjar bli varmt och skönt. Vi har ställt om klockan så solen går inte ner förrän runt halv åtta på kvällen och det känns så mysigt! Så hemma på något sätt. Förhoppnigsvis skiner solen på lördag då vi ska fira min födelsedag i parken. Marianela aka "Red red wine" som vi träffade i Paihia (som typ alla av våra nya vänner här i Nya Zeeland) kommer hit över helgen och firar med oss! Det ser vi fram emot. Det blir en riktig Paihia reunion och det kan faktiskt inte bli något annat än bra! Förra året firades min födelsedag med ett Jorden Runt-Party. I år firar vi på andra sidan jorden med människor från världens alla hörn: Australien, Frankrike, Sydafrika, England och Argentina för att nämna några och jag funderar på att göra lite av ett Sverige tema istället. Vi får se. Antagligen kommer jag dock att må som att världen gått under dagen efter, precis som förra året... 

Emil är förresten i full gång med att redigera vårt nästa reseklipp. Whoop Whoop!